- Project Runeberg -  En lyckoriddare. Berättelse från 1600-talet /
205

(1907) [MARC] Author: Harald Molander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

henne att rymma, ty detta föresväfvade honom
såsom en utväg att få stjäla och att på samma
gång kunna göra sig urtjufva. Men hon hade ej
förstått hans fina knep. Och han lät
spetsfundigheterna fara. Våga vinna, våga tappa, udda och
jämnt med ödet, det spelet kunde han. Och han
kom tillbaka till gården med jungfrun i sina armar,
utan tanke på annat än framgången och åtrån att
se henne i sitt våld, hennes skönhet, hennes lif,
hennes väl och ve — vare sig han blef bedragen
eller bedrog, vare sig han hämnades någon
oförrätt eller själf äfventyrade ära och frihet.

H vad han förutsagt slog in. Herr Wulff stod
på trappan och väntade, omgifven af hela sin
hof-stat, som han i hast uppbådat, för att öfverraska
sin förnäme vän med artigt puts. Att döma af
rodnaden på hans kinder, som ej var dygdens,
och af glansen i hans ögon, som ej var
vemodets, hade han i sista droppen krambambuli
brännt och fördränkt all lifvets vrånghet och tunga,
allt som kunde sönderslita hans ande och allt som
kunde gifva hans lekamen stadga. Två af
lakejerna stödde honom under armarne, och de båda
andra höllo tända facklor i sina händer. Jeppe
salsknekt och Måns hingstridare paraderade med
ett par gamla trasiga fännikor, och gårdsfolket,
som var uppställdt nedanför trappan, lyste i
brokiga kläder och regellös beväpning af musköter,
bågar, svärd och pikar, armtyg utan harnesk,
ax-lingar vända bakfram och stormhattar utan svans.

När Wiwalt trafvade in genom porten,
dundrade på en gång malmstycken, handskytte och
lefverop, så att marken darrade, väggarne skälfde
och Mickel blef skrämd till raseri. Men än större
blef uppståndelsen vid åsynen af jungfrun. Alla
ropade, skreko och sprungo om hvarandra utan
att hvarken se eller höra, medan vapnen skram-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:54:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mhlyckorid/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free