Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herr Wulff visste inte, hvad han skulle svara.
Han rynkade ihop ögonbrynen till en liten svart
tofs midt öfver näsan, vindade klentroget och
skrufvade ut sina läppar till ett stort tryne.
"Na, na, na!" grymtade han.
Wiwalt stod midt emot honom och skrattade,
höjde sig på tårna, vaggade på höfterna och vred
sina knäfvelbårar med ett illmarigt grin. Herr
Wulff gjorde ett försök. Han pekade med
tummen öfver axeln inåt salen, där jungfrun hade
försvunnit.
“Hubsches Ding — he ...?" myste han.
II Wiwalt nickade.
Då visste herr Wulff, hur han hade det och
hämtade theorben ur skåpet i sin kammare, smög
den bakifrån i handen på Wiwalt och flåsade
honom i örat.
"Lass passiren!" hviskade han. "Lass
passi-ren! I Wulff Grijps hus skall Ers Kärlighet ha
lof att förvrida hufvudet på hvem tusan knefla
han nånsin vill!"
Och därmed återvände han ut på trappan för
att aftacka sitt folk, men Wiwalt gick in för att
söka jungfru Gertrud.
Hon hade lämnat alla dörrar öppna efter sig,
och Wiwalt följde spåret genom salen,
audienskammaren, fru Margretes kabinett och slutligen in
i studerkammaren vid gafveln af huset, där herr
Wulff brukade läsa sin bibel och sin drömbok och
fru Margrete torka sina äpplen.
Där fann han henne, ty längre hade hon ej
kunnat komma — inne i fönstersmygen, upprätt,
sådan hon hoppat ur sadeln, med hatten ännu på
hufvudet, den upplyftade kjolen i ena handen och
i den andra ridpiskan, med hvars skaft hon
oaf-brutet trummade på fönsterrutan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
