Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han teg ett ögonblick. Därpå grep han
hennes hand. Hon lät honom behålla den och mötte
hans blick, sjönk långsamt ned på stolen midt
emot honom, fällde ridpiskan och stödde pannan
i handen.
"Gud hjälpe mig", sade hon sakta, "jag är
fuller så förlibt, att ingen doktor kan kurera’t!
Ty allt förnuft tyckes mig nu lika såsom ett apspel,
det jag hälst är förutan..."
Wiwalt böjde sig ned för att kyssa hennes
hand. I detsamma hördes tunga steg i
audienskammaren, och herr Wulff visade sig i dörren.
“Stig på, Ers Kärlighet!" ropade Wiwalt.
"Har I trollringen på fingret?"
"Ja, har jag så", svarade herr Wulff
skrattande, "och där lärer han blifva sittandes, om I
inte skattar dotter min för en räfl"
“Jag skattar ringen värd den ros I gaf — ty
förvisso var i sanndrömmare sista natten!"
"He ... hvad menar I?"
"Jag menar, käre Herr Wulff", svarade Wiwalt
och steg upp, "att därest min person behagar er
och I finner mig er dotter värd så beder jag om
henne1“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
