Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genom kyrkan. I vapenhuset väntade Jeppe
sals-knekt med herrarnas värjor. När han kom fram
till Wiwalt, sade denne halfhögt:
"Jaså, du löse fogel, det var fru Carin, som
skulle ha besked, om hvem jag gömmer i
sadelsäcken!"
Jeppe tappade värjan och stirrade förskräckt
på honom.
"Hvad är det?" frågade herr Wulff.
“Det är jag, käre svåger“, svarade Wiwalt
skrattande, "som lär Jeppe, att en bätter trampar
orgorna med foten än med flabben!"
Herr Wulff förstod antydningen och grep
Jeppe för strupen.
“Bekänn, hundsfott!" skrek han. "Bekänn dina
illfundiga practiquer, du elända, usla fä, och hvad
lönlig handel du drifver med fru Carin.u
Och Jeppe nödgades under hugg och slag
vidgå, att fru Carin vid sin afresa i tromål sagt
honom, att hon skulle möta herrarne Biide på
Hessleholm, som befallt honom att lördags afton
skicka drängen efter med bud, om friherren vore kvar.
Herr Wulff blef ursinnig, kindpustade honom
inför allt kyrkfolket i brinken och dömde honom
att rida baklänges på hästen hem till Björkeberga.
Men denna handling af rättfärdighet och
husbond-myndighet öppnade endast ett tillfälligt aflopp för
hans heta vätskor. På hemvägen återkommo hans
oro och ängslan med fördubblad styrka och läto
ej bemästra sig. Herr Peders förnyade
varningar och andäktiga ordande om ett rent samvetes
frid och förtröstan skänkte honom föga hugnad,
ty hans samvete var ej rent. Med friherren
vågade han ej tala öppet. Dottern var han rädd
för. Och när han slutligen såsom han i högsta
nöd brukade, sökte sista utvägen hos sin hustru,
genom att kasta skulden på henne och hoppas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
