Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Måns!" ropade han. “Hälsa fru Carin, att
hon tager sina drängar med. Hvar jag ser någon
af dem i gården, hänger jag honom vid tummarne
öfver sakta eld! Malcus! Befall herr Peder att
förfoga sig hit i kammaren!"
“Prästen och Sören Mickelsen äro sin kos",
svarade hingstridaren utanför fönstret.
“Öhö ...?“
“Strax som de stigit från bordet, kommo de
själfva ner i stallet, lade sadlarne på och drogo
hemåt. “
“Feiglinge!“ mumlade herr Wulff och ville
stänga fönstret.
Men Wiwalt höll luckan öppen och ropade åt
Clement, som stod i stalldörren:
“Clement, gack upp på min kammare!"
Vid dessa ord lyfte jungfru Gertrud hufvudet
och kastade en lång, forskande blick på Wiwalt,
men när han stängt fönstret och vände sig om,
slog hon åter ned ögonen och gick långsamt in i
kabinettet. Det var som hade hon anat en
hotande olycka och sökt ursprunget därtill eller värn
däremot hos honom, men ej funnit uttryck för sin
fråga och gått af oro för hans svar.
Kort därefter aflägsnade sig äfven Wiwalt
för att gifva Clement befallning att hålla hästarne
redo till följande morgon, samt för att gifva honom
sitt förtroende fullständigare än förut. Ty han
fann det nu vara af nöden att låta tjänaren välja,
antingen han ville lämna honom och stanna i sin
hemtrakt eller följa honom till Sverige och dela
de hårda dagar, som han säkerligen där ginge till
mötes.
Clement tvekade ej.
“Innan jag gäldat min Nådige Herre lifvet,
släpper jag honom inte!" försäkrade han. "Och
därhän lärer vara långt än. Ty friherre eller inte för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
