- Project Runeberg -  En lyckoriddare. Berättelse från 1600-talet /
233

(1907) [MARC] Author: Harald Molander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

missmod, blef han tyst och återtog efter måltiden
sin djupsinniga vandring af och an. Då och då
stannade han och höjde hufvudet för att yttra
något, än åt fru Margrete, som ljudlöst kom och
gick, upptagen af sina hushållsbestyr, och än åt
friherren, som satt framför spiseln med jungfrur,
men oftast sade han ingenting och stundom
något annat än han ämnat.

Jungfru Gertrud sade ej heller många ord och
lyfte endast sällan sina ögon från elden. Då
riktade hon dem på Wiwalt, forskande, ängsligt
spörjande, liksom på eftermiddagen inne i
audienskammaren. Men när de mötte hans, sänkte hon dem
åter. Wiwalt märkte det och läste en misstanke
i hennes blick. Men nu log han däråt, ty han
hade blifvit härdad mot sin skuggräddsla.

"Har du någotatt säga, mitthjärta?" sporde han.

Hon skakade på hufvudet.

"Nå, kära syster", sade han halfhögt och
bittert, "så fick du ändock din vilja igenom —
se, nu drager jag hädan, och du har god tid till
förkofran och till att ransaka ditt hjärta!"

"Hm..." suckade hon.

Och han kände igen denna suck från kvällen,
då han kom till Björkeberga, det vemodiga leendet
och den flyktiga blicken, som hon gömde.

Men strax därpå lyfte hon åter hufvudet,
mötte beslutsamt hans blick och såg in i hans
ögon, länge och oafvändt, frågande, bedjande,
hotande, medan hennes ögonbryn drogos
tillsammans och läpparne sakta öppnade sig, så att en
strimma af hennes hvita tänder syntes. Hon strök
sina små svarta lockar från tinningarna utan att
ta sina ögon från hans. Hon lade sin hand på
hans hand och såg på honom alltjämt. Och när
han ej längre kunde uthärda det och steg upp,
då sprang hon upp på samma gång. Hennes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:54:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mhlyckorid/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free