- Project Runeberg -  En lyckoriddare. Berättelse från 1600-talet /
247

(1907) [MARC] Author: Harald Molander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

med mönsterdukar, som mor Kerstin och Lisebet,
dottern i huset, själfva hade knutit och väft.
Därtill kom att fatbur, spannmålsbod och höskulle
voro bättre försedda, än herr Peder någonsin ville
vidgå inför sin patronus, och att ingen sparade
stegen för att ställa sig höflig och tjänstberedvillig.

Allra minst nu, när det gällde jungfrun på
Björkeberga. . Ty hon var väl känd i gården och
hade namn om sig att vara hurtig och from och
göra folk lustiga, hvarthälst hon kom. Mor Kerstin
tog därför genast hand om matredningen i köket,
Lisebet hämtade in ett fullt fång halm för att få
elden i stuguspiseln att hastigt flamma upp, och
herr Peder tände själf ljus på bordet och höll
jungfrun sällskap framför brasan, medan de
väntade på aftonvarden.

Han erfor därvid, hvad som timat på
Björkeberga sedan föregående dag: att fru Carin i
vredesmod dragit sina färde, sedan hon skrämt
herr Wulff lika mycket för Gyllenstjernorna som
för Bildarne: att friherren därför måste resa till
Sverge att utverka sina bröders bifall till
giftermålet och bjuda dem till bröllopet; att jungfrun
själf var på väg till Stensnäs för att ställas under
farbroderns värj o, till dess att allt vore i sin
ordning; samt att trolofningen var utsatt till den
första söndagen i december, hvarefter hela
bröllopsskaran skulle draga från Björkeberga till
Malmö, där copulationsceremonien påföljande
söndag skulle äga rum.

Herr Peder försummade under samtalet intet
tillfälle att lägga i dagen sin respekt och sina
amiabla känslor för friherren. Han begynte med
ett allmänt loftal öfver hans ingenium och slutade
med bedyrande af sin villighet att gå honom till
handa i väl och ve, i råd och dåd, äfven där
någon tvist med herr Wulff till äfventyrs kunde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:54:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mhlyckorid/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free