- Project Runeberg -  En lyckoriddare. Berättelse från 1600-talet /
248

(1907) [MARC] Author: Harald Molander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

yppa sig. På detta löfte tog jungfrun fasta, ty
hon förmodade, att tvister ej skulle tryta, törhända
ej länge låta vänta på sig. Och hvad rosandet
af friherrens dygder beträffade, så instämde hon
obetvingadt däri och så lifligt, att mor Kerstin
och hennes dotter blefvo stående häpna och
gapande med faten i hand, när de kommo in för att
sätta aftonvarden på bordet.

"Åhåhå!" utbrast slutligen mor Kerstin. När
en får slika loford på ryggen som den Friherrn,
hvad må han inte då få sagdt i synen? Är han
en rik herre därhos?"

“Gods och rikedom kan en väl få, som fikar
därefter", svarade jungfrun. “Men jag står mest efter
de gåfvor, dem Gud har gifvit honom i hufvudet,
som äro visdom och förstånd.u

“Till föreståendes, Nådig Jungfru, men en tör
ändå undra på, hur hon kan ha lust att draga
så långt från föräldrarna och lära sig dessa svenska
seder och vis.“

“Ack, kära mor, som jag är till sinnes, är jag
till freds med att följa honom, ehvart han drager
hän i världen, vill han allena vara god och from
emot mig.“

“Där hör du!" nickade herr Peder och bjöd
jungfrun till bords.

“Ja, försann!" utropade mor Kerstin gladlynt
och med grof stämma. “Det både hörs och spörs,
att den fogeln vetat ställa sig rätt kärlig hos
henne. En kunde fuller tro, hon vore redo att
gå i brudstol med honom i morgon dag!"

wJa, ho kan veta, livad oråd en tar sig före“,
svarade jungfrun skrattande, "när den lille
kärleksguden står och fingrerar på hjärtéklinkan, så
att det ringer i örona.“

Därmed gingo de till bords. Herr Peder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:54:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mhlyckorid/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free