Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvem det var. Man alla tänkte detsamma, och
Wiwalt sade det:
“Det är Bildarne!"
“Det var dem vi mötte, Herre!" utropade
Clement. "De hade så när ridit oss af vägen.
Fyra ryttare — de må ha haft Jungfrun mellan
sig. En kunde ingenting se i mörka skogen."
“Men de redo norr ut åt gränsen?"
"Omvägen?" utropade Jonge.
"Omvägen?"
"Där en följer gränshuggningen ett stycke
vesterut, tar en ridväg af nedåt Wittsjö. Sedan
kan en komma söderut, genom Verum och stora
vägen åt Hessleholm eller Helsingborg...“
"Karossen, Herre!" afbröt Clement. "Karossen
vi sågo vid kyrkmuren i Verum och hästarne i
hybblet. Sade jag inte strax, att de voro pockers
lika Fru Carins?"
"Du sade det!"
“Och den karlen jag såg hos Jeppe i
portstugan sent i går om aftonen, som stack sig undan,
när jag kom i luckan. Jag tar vid min högsta
ed, att det var en af Fru Carins drängar, som
kommit igen och som Jeppe i morgse förskickat
med bud om Jungfruns resa.“
“Till häst!“ befallde Wiwalt.
Några ögonblick därefter lämnade de gården.
Jonge och en af drängarne från Björkeberga
följde rymmarne för att söka uppehålla dem,
medan Wiwalt, Clement och Måns hingstridare
togo den andra vägen för att genskjuta dem,
innan de hunno till Verum, där karossen och
sannolikt mera folk väntade. Den andra af jungfruns
drängar följde dem med Marcolfus. Och herr
Peder lofvade att vaka med sitt folk och hålla
gården öppen hela natten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
