- Project Runeberg -  En lyckoriddare. Berättelse från 1600-talet /
281

(1907) [MARC] Author: Harald Molander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Och därmed sprang han ut.

Gertrud hade, ända sedan hon på förmiddagen
blef satt i den stora himmelsängen, knappast hunnit
återkomma till besinning. Hon rycktes med, följde
de andras föredöme och roade sig. När hennes
ögon mötte Wiwalts tindrade de, och när han
skrattade, tryckte hon i hemlighet hans hand under
bordet och bet ihop sina hvita tänder till ett
glittrande leende. Allt var nytt för henne, en
spännande lek, och lifvet hade blifvit en saga — hon
hade förrymt sin faders gård, blifvit bortröfvad
om aftonen, befriad om natten och stått brud om
morgonen, nu gick bröllopsdansen, och i spiltan
gnäggade Marcolfus, gångaren hvit och god, som
i morgon skulle bära henne ut i världen vid
riddarens sida, ut på äfventyr...

Wiwalt hade ej haft mera tid till besinning
än hon och ej heller sökt tillfälle därtill.
Förutseende var hos honom tvifvel, eftertanke tvekan,
och beräkning fruktan. Men nu handlade han,
nu fanns ingen återvändo, nu gafs blott ett, att
bräcka alla hinder med våld, att väja alla faror
med list och att lyckas. Hans experiens hade
väl lärt honom, att målet som uppställes,
eröf-ringen af lyckan, så småningom plägar inskränkas
till räddningen af hvad räddas kan, äran eller
friheten eller åtminstone lifvet. Men nu hade hans
qualiteter fört honom längre än någonsin förut —
och målet helgar vägen, framgången rättfärdigar
vapnen . . .

Då, i segerns ögonblick, ställde sig plötsligt
djäfvulen i hans väg och fordrade sitt kontrakt —
den eviga saligheten för frikulan, som jägaren
brukat. Där stod han utanför fönstret, i
djäknehamn såsom hans smak varit alltsedan Doctor
Fausti dagar, sträckte sina klor emot honom och
frredde ut sin kappa för att raffa honom bort . . ,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:54:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mhlyckorid/0281.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free