- Project Runeberg -  En lyckoriddare. Berättelse från 1600-talet /
299

(1907) [MARC] Author: Harald Molander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sikte med stirrande ögon och sammanbitna tänder
grina emot honom.

Det var Jeppe.

"Horkarl! Skälm! Tjuf!“ hväste han. “Du
kommer fuller ock i kistan i din dar! Horkarl!
Skälm..

Wiwalt hörde ej mera. Han var redan borta.
I fyrsprång sprängde han öfver fälten, och i
sporrsträck jagade han väster ut från Björkeberga, för
att genom Verum och Wittsjö nå
Helsingborgsvägen, upphinna Gertrud och rymma ur landet.

Flyktens skräck hade gripit honom. Djäfvulen
satt bakom honom på hästen, hetsade honom och
anfäktade honom med all Belzebubs konst och
instrumenter. Den onde spottade på stenarne vid
vägen, och de grinade som bleka, blodiga ansikten;
han krafsade med sin hof i snåren, och buskarne
hväste ohöfviska ord; han högg sina glödande
klor i trädstammarne, och gnistorna blänkte som
guld, klingade som dukater och falnade till aska;
och han hvisslade på sitt anhang, som likt en
mörk slöja drog förbi månen, och den vilda skaran
stormade ned utför molnens silfverbranter, genom
luften, fram öfver skogen, prasslande som torra
löf för höstvinden.

Wiwalt eggade hästen med rapp på rapp för
att komma undan djäfvulen, men den onde satt
kvar bakom honom och hviskade i hans öra:

"Det är inte första gången vi rida samman!
Minns du, när vi redo från La Rochelle — du
var lakej och höll din herres häst och väskan
med hans papper, han duellerade och blef sårad,
du trodde till döds, och vi redo bort med
drabantfullmakt och friherrebref. . . Minns du, när vi
redo till Magdeburg — du var fånge och skref
dig åt Wallenstein, du slog öl i italienarens
sadel-rör och stack ned honom i skogen och vi redo

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:54:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mhlyckorid/0299.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free