- Project Runeberg -  En lyckoriddare. Berättelse från 1600-talet /
300

(1907) [MARC] Author: Harald Molander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bort med pass och patenter! ... Och nu äro vi
ute igen, på rymmande fot ur landet, med byte i
händerna..

Wiwalt manade hästen med höga rop för att
öfverrösta djäfvulen, men den onde lät sig ej störa.

“Vakta dig! Friherren lefver måhända...
Kanske Capitänen inte är död. •. Och i morgon
möter du Anders, på samma väg som du,
förskickad af dig med samma tjufgods till samma
marknad... Och efter komma Herr Wulff och
Kär-Nielsen och alla andra, som du har gjort till
gäck ... Jag har bjudit dem på bröllop ... Hör
du, där komma de från östan och västan! Ser
du, där äro de — Herr Peder rider bekvämt på
Jeppes rygg, Herr Mårten åker i himmelsäng, och
fru Lena skumpar gränsle på theorben...“

Wiwalt försökte hålla tyglarne i kors för att
skrämma djäfvulen och bli honom kvitt, men den
onde stack fram sina klor, slet tyglarne i sär och
flinade:

“Erzkujon, hvi rädes du?... Förlita dig på
mig — jag är din Spiritus familiaris! Jag har lärt
dig sätta saxar för räfvar och stöpa frikulorna för
vildsvinet! Jag har lärt dig fånga den runda lyckan
och våldtaga den lätta Fortuna... och den kyska
Diana .. . och alla gudinnor små, som högst under
himlen gå . ..“

Wiwalt högg sporrarne i hästens buk, såg
sig ej om och jagade alltjämt framåt, men
djäfvulen släppte honom icke. Han red genom Verum
utan att spörja efter Clement, han red genom
Wittsjö utan att känna igen ängen, där han röfvat
Gertrud åter, han red natten i ända, och dagen
kom, men flyktens skräckandar lämnade honom ej.

När han vid midnattstiden råkade Anders,
ridande före sig på vägen, tänkte han blott på
nödvändigheten att taga honom med sig ur landet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:54:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mhlyckorid/0300.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free