- Project Runeberg -  En lyckoriddare. Berättelse från 1600-talet /
304

(1907) [MARC] Author: Harald Molander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Nej, nej! Inte sälja Marcolfen! Käraste mitt
hjärta, inte sälja Marcolfen!"

“Jag säljer min egen.-."

“Nej, nej! Marcolfus må åter till Björkeberga!“
“Hör an, kära syster, pengarna jag undfångit
af Herr Wulff förslå knappt åt holländarn, och
jag har inte hundrade daler därutöfver.

“Tag klenodierna jag har i kistan."

“Gack ombord!" afbröt Wiwalt henne.
“Mörkret faller och vinden tar till. Där står gubben
igen och vinkar.“

Gertrud teg och fogade sig, och de gingo
ombord. Men vid åsynen af sadlarne, som voro
medtagna och lågo i ett hörn af kajutan, utbrast
hon ånyo, häftigare än förut:

“Käraste, käraste, hör hvad jag tigger dig,
att du inte må sälja Marcolfen! Har du sett honom
komma ut på det fria fältet, när han reser sin
hals, gnäggar och slår hofven i marken — ty där
är han herre! Min vackra, hvita häst! När farkär
en gång ville straffa mig, spände han Marcolfen
för stockkälken vid skogshygget, och han drog
den till gården allena — ty han är af adel! Men
sen den dagen bär han ingen utom mig — ty han
är af adel! Min starka, stolta häst! Tro mig,
där du inte lyftat mig ur sadeln, hade jag varit
den första vid porten den lycksaliga kvällen, när
han bar mig till ditt möte ... Nej, nej, tag hellre
klenodierna mina! Se här, tag häktan med
karfunkel-stenarna jag har i lifstycket...“

“Nöd bryter järn!“ svarade Wiwalt med ett
kallt, bittert leende. “Klenodierna kunna fuller
tarfvas och mera ändå, innan en hunnit förvärfva
rättvis reputatz och adeligt namn..."

“Så döda honom!" afbröt hon och slog
armarne om hans hals. “Ack, Ihro Gnaden, hör
hur jag tigger för min vackra, hvita häst! Ack,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:54:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mhlyckorid/0304.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free