Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
syntes ingen till... lian lyssnade — inga rop,
inga steg. . «. Ilade ingen förföljt honom — var
det djäfvulen allena, som ånyo anfäktat honom...
Men skepparen hade stött ut, dukarne togo
vind, och fartyget strök förbi skansen, stormen
hven i taklingen, sjön gick hög, och det friska
skummet fräste öfver koggens krumma bog och
svalkade med sitt stänk Wiwalts heta ansikte.
Ändtligen — räddad än en gång, fri än en
gång!
Han tog skeppslyktan och gick in till Gertrud
i kajutan. Men dörren hade knappast fallit igen,
innan han kom tillbaka ut.
“livar är hon?" ropade han åt skepparen.
“He . .. hon .. . hvem ... ?“
“Alle Teufel, min page ... i kappan . . . Ilon
är inte i kajutan!"
Hon fanns ej ombord.
“Vänd om!“ befallde Wiwalt.
“Jag kommer inte in!“ svarade skepparen.
“För ditt lif, vänd om! Tar du så land midt
på torget, jag skall in!“
“Koggen är min, Ers Nåd!“
“Så vet jag tvinga dig!"
Han sprang tillbaka in i kajutan för att hämta
sina vapen, drog fram sadeln och trefvade i
hölstren.
“Jesus, hjälp mig. .
Sadelrören voro borta.
Han sprang upp, ut på däck och åter in i
kajutan, sökte ånyo i sadeln, men förgäfves, och
sjönk slutligen ned på en bänk för att reda sina
tankar och ransaka hvad som händt.
Han hade suttit i härberget, hört Anders röst
på gården, sett Gyllenstjerna och italienaren genom
gluggen och flytt. . . När han kom ut på trappan,
hade det första skottet lossats, han hade hört rop,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
