Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fahrensbach stammade något, men fick intet
svar, bugade sig och gick. Han stod sämre än
förut hos Salvius och befarade, att hans häpnad
nu ytterligare förrådt honom — om ej någon
annan redan gjort det.
När han kom ut i förmaket, där flere
personer väntade, mötte han en herre, som han tyckte
sig känna igen och bugade sig i förbigående.
Denna besvarade hälsningen flyktigt och drog
sig undan, och tankspridd, som han för tillfället
var, kom han först i trappan att tänka därpå och
söka erinra sig hans namn. Han hade sett honom
förr och talat vid honom, men visste ej när och
hvar, retades däraf och beslöt slutligen att invänta
honom.
Det var i hofmarskalkens gamla bostad,
hvil-ken sedan några år var upplåten för krigskansliet,
som doktor Salvius hade sitt ämbetsrum. Det stod
i omedelbart samband med matsalen i konungens
våning, mellan smedjegården och tornet, samt
genom en vindeltrappa med trumpetargången vid
stora borggården. När öfversten kom ned för
trappan satte han sig på en bänk i ändan af
gången och väntade.
Det var en varm och vacker vårmorgon mot
slutet af maj. Klockorna i Storkyrkan hade nyss
ringt sex och slottets hade svarat. Nere från
staden förnams redan dagens rörelse och buller, och
vid stadsportarne hördes då och då
trumpetsignaler och trummor. Officerare, ämbetsmän och
lakejer lupo ut och in i slottets portar, och
nedanför trappan till trumpetargången hängde efter
vanan en hop allmoge och dagdrifvare, som väntade
att få se konungen uppe i kanslifönstren eller nere
i gången, dit han stundom brukade komma med
sina bordsgäster efter middagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
