- Project Runeberg -  En lyckoriddare. Berättelse från 1600-talet /
330

(1907) [MARC] Author: Harald Molander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ur denna dröm. Upptäckten att den italienske
kaptenen befann sig i Stockholm och innehade
hans spionkontrakt med Wallenstein hade skrämt
honom, och berättelsen om händelserna efter hans
flykt hade upprört hans känslor. Allt hvad han
värst fruktat hopade sig med ens på hans väg
och reste sig hotande omkring honom. Det gällde
ej längre att taga emot lyckan som belöning, det
gällde att undgå straff, att rädda skinnet, att utan
töfvan och utan hänsyn taga sig fram dit, där
hatares och vedersakares arm ej kunde nå honom.

Men Falkenbergs bref från Magdeburg hade
nu förvisso förlorat sin kraft — och hvad kunde
han lägga därtill?

Han hade grubblat däröfver hela natten, tills
han ändtligen, uttröttad och hopplös, beslutit att
ej besöka Salvius och tagit fram Fahrensbachs
papper, som han alltjämt förvarat, för att lägga
dem i schatullet, återställa det till öfversten och
försvärja sig åt honom. Men om morgonen, när
han redan stod färdig att gå, hade en ny tanke
runnit upp i hans hufvud, en ny utsikt, en ny
möjlighet. Några ord, som Fahrensbach yttrat,
gåfvo uppslagen därtill — han kunde göra ett
anbud, som säkert ej skulle afvisas.

Och han hade åter sytt in papperen i sin
tröja, kastat hufvudet tillbaka, tagit an sin spotska
min och med lätta steg gått till slottet. Salvius
hade enligt löfte mottagit honom, och han hade
lämpligen besvarat åtskilliga förberedande frågor.
Men när det kom till hufvudstycket, greps han
åter af tvekan. Han såg vägen öppen, men det
skymlade ett ögonblick för hans ögon, och han
hissnade — ty vägen bar utför. Han hade aldrig
tillförene erfarit denna känsla, den smög sig öfver
honom som en förlamning af blygsel och band
hans tunga,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:54:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mhlyckorid/0330.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free