Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var Fahrensbachs fullmakt.
Salvius tog förvånad emot papperet och
ögnade flyktigt däri, men läste därpå ånyo igenom
det, långsamt, betänksamt, och utan att en min i
hans ansikte förändrades. Han tycktes tveka och
öfverlägga. Men plötsligt kastade han en blick åt
sidan på Wiwalt, samma sluga, hvassa blick, som
en gång förut, och gjorde en liten rörelse med
hufvudet.
"Kom!"
Och Wiwalts väg bar ej längre utför.
De gingo upp en smal vindeltrappa och kommo
genom en liten halfskum kammare in i
matsalen. Wiwalt stannade förvånad på tröskeln.
Rummet var fullt af folk och genljöd af skratt*
salfvor och slammer med fat och pokaler.
"Det är några af Generalerna och befälet",
sade Salvius, "och kurirerna, som rida fram och åter
mellan Elfsnabben och staden. Hans Majestät
håller öppen taffel för dem dagen om — för att
ha dem till hands."
De hade stannat vid nedre ändan af salen,
under en läktare, uppburen af några smala
kolonner och till synes afsedd för musiken vid den
kungliga taffeln. Rummet var aflångt och lågt,
med fönster åt två håll, åt smedjegården och tornet,
högt paneladt, därofvan klädt med turkiska tapeter,
och taket inlagdt i djupa sexkanter. Framför
fönstren å ömse sidor stodo långa, dukade bord, och
uppe vid kortväggen under en blå, guldfransad
himmel ett mindre på tvären. Oppvaktare i
mörkblå klädningar buro kannor och fat ut och in,
och kammar drängar i gula tröjor, belagda med
svarta, silfverväfda band, kommo och gingo och
försökte bana sig väg mellan gästernas kappor,
hattar, handskar och gehäng, som lågo
omkring-strödda på golfvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
