Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fram den Fahrensbachska fullmakten och räcka
den åt konungen. Wiwalt blef förskräckt. Ty
han väntade, att konungens vrede åter skulle bryta
ut, kanske mot honom, och ett ögonblick
misstänkte han till och med, att Salvius afsåg något
sådant.
Konungen tog sedeln, höll den tätt under
ögonen och läste den, kastade en förvånad blick
på Salvius, gick fram till ett fönster och läste den
ånyo. Hans ögonbryn rynkades flyktigt, därpå
brast han ut i skratt.
“Håhåhå!" skrattade han. "Det månde vara
en pockers lurant, som fått den räfven i saxen!"
"Där står han, Ers Majestät!" svarade Salvius
leende och pekade nedåt salen på Wiwalt.
Konungen kisade med ögonen åt anvisadt
håll, men tycktes ingenting kunna se.
"Hervor!" ropade han.
Wiwalt steg fram. Han hade känt en oviss
fruktan vid konungens vredesutbrott, men nu
darrade han ej längre. Han stod ändtligen vid
det mål han eftersträfvat och hade lyckan i sin
hand, såg redan det framfarna försonadt och sina
drömmar förverkligade. Och leendet, som därvid
krökte hans läppar, djärfheten, som höjde hans
blick, vördnaden i hans ton och frimodigheten i
hans ord tycktes genast vinna konungens ynnest.
Han sade sitt namn, framlämnade hofmarskalkens
bref, anförde på förfrågan några valda drag ur
sitt vandringslif och förhöll ej sitt obetänkta
äfven-tyr i Danmark, för hvilket han nu
underdån-ödmjukast tiggde konungens nåd, samt ett bevis
därpå för att ställa Grijparne till freds.
"Halt an!" af bröt konungen. "Hvaraf fick
han lust till rätt det namnet — Gyllenstjerna?"
Wiwalt tvekade ett ögonblick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
