Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig för adelsman, men för resten till manérer och
qualiteter varit en bonde."
“Visste Jungfrun, hvem han var?"
Wiwalt dröjde ett ögonblick, innan han
svarade:
"Hon visste det — jag hade sagt henne det."
"Men så går hon arfvet förlustig efter
Danmarks lag, där justitzien rätt administreras."
"Näst Gud med Ers Majestäts nåd lärer intet
sådant ske."
"Han var fuller hufvudvill, när han gick i
brudstol med Jungfrun, änskönt han slikt visste!"
"Vi voro båda unga", svarade Wiwalt
saktmodigt och såg konungen rakt i ögonen. "Och
vi sågo mera på den kärlighet och behaglighet,
som våra hjärtan hade till hvarann, än vi kunde
rätt betrakta andra omständigheter."
Konungen sade intet härtill, han gick ett
steg närmare Wiwalt och såg på honom, tyst,
allvarligt, strängt. Men åter skiftade uttrycket i
i hans ansikte. Det var som hade en solstråle
letat sig väg genom någon sönderslagen ruta i de
skumma fönstren, gjutit ett gyllene skimmer öfver
hans hufvud och tändt en låga i hans ögon.
Wiwalt förstod ej hans blick, men han kände igen
den, och den skar som en klinga genom hans
hufvud ned i hans nacke .. . Gertrud . .. Gertrud
... leendet var hennes och hennes blicken ...
den flyktiga blicken, som hon gömde.
När Wiwalt åter såg upp på konungen, hade
hans stora, tunga ögonlock fallit igen, och han
vände sig till Salvius, i det han gaf honom
tillbaka Fahrensbachs fullmakt.
“Håll Fahrensbach, den luranten, inom riket
tills vidare“, sade han kort, “att han ej kommer
oss mera skada åstad. “
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
