Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han gick åt dörren utan att vidare gifva akt
på Wiwalt. Då greps denne af samma ängslan,
som en timme tidigare, när Salvius ärnat lämna
honom utan besked.
"Ers Majestät..." stammade han och följde
konungen ett par steg.
Konungen stannade, tycktes ett ögonblick
betänka sig och svarade därpå med halft likgiltigt
tonfall i rösten:
"Vi ha ingen onåd emot honom, eftersom
han hvarken har gjort oss eller vår stat något
emot."
Därmed gick han ut ur salen.
Wiwalt stod handfallen, oviss huru han skulle
tyda konungens ord, och såg spörjande på Salvius,
som höll på att samla ihop sina papper.
“Resten kan sedan kommau, sade denne.
“Hvad han tarfvar till bevis på Hans Majestäts
nåd, skall han bekomma hos mig i morgon bittida."
Wiwalt bugade sig.
"Han kan komma denna vägen och gå genom
drabantsalarne, som är rätta uppgången till
Konungen", fortfor Salvius och vinkade åt honom att
följa. "Det synes vara Hans Majestäts mening,
att min Herre själf skall välja mellan den vägen
och bakvägen, när han kommer härnäst."
Det var först senare Wiwalt sökte tyda
meningen i dessa ord. Nu hade han allenast tanke
för ett, sin seger, nåden han bekommit, och
lyckan, framgången, äran, som väntade honom. Det
var som om han för första gången i sitt lif
andades fritt, han kände, att han växte, och han märkte
•knappt, att han hade något golf att trampa på
under sina fötter.
De kommo från salen in i en smal gång med
fönster åt lilla borggården och till vänster en dörr,
utanför hvilken några kammardrängar höllo vakt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
