Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Där gick Salvius in, sedan han uppmanat Wiwalt
att gå vidare för att finna vägen ut. Han gjorde
så och skulle just öppna dörren i andra ändan af
gången, då denna slogs upp, och han stod ansikte
mot ansikte med en ung herre af samma ålder
som han och iförd en rik, svart hofdräkt.
Båda stannade, studsade och stirrade på
hvarandra. Hofmannen blef blodröd i ansiktet, Wiwalt
likblek. Men mötet varade endast ett ögonblick.
Med en min, så högdragen och full af förakt, att
Wiwalt vek åt sidan som en piskad hund, gick
den andre förbi honom och vidare in i gången.
Wiwalt vände om, tog ett par steg efter honom
och ville ropa honom an, men rösten svek honom,
och med handen mot väggen för att söka stöd,
blef han stående stum och såg den främmande
försvinna genom samma dörr som Salvius.
"Ho var den herrn?" frågade Wiwalt en af
kammardrängarne.
"Ocken herre?"
"Som gick därin?"
"I Hans Majestäts spatzerkammare?"
Wiwalt nickade.
"Hans Majestäts Chambellan."
"Hvad heter han?"
"Friherre Gyllenstjerna."
Wiwalt stod ett ögonblick orörlig. Därpå
lämnade han hastigt gången, irrade genom
drabant-salarne och öfver borggårdarne, kom ut ur slottet
och begaf sig hem till Noe Ark.
Men hans häpnad öfver mötet med
Gyllenstjerna och hans fruktan för följderna däraf
skingrades snart nog af öfvertygelsen om, att den
kungliga nåd, som en gång blifvit honom beskärd, ej
skulle tagas tillbaka.
Den ljusa, ljumma våraftonen var ej heller
ägnad för mulet grubbleri, men tavernarens vin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
