Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wiwalt undvek att svara härpå. Man
berättade om audiensen hos konungen och löftet om
nåd, om besöket hos Salvius och kallelsen till
rådet, han framställde sina farhågor, och han
förband sig att uträtta ehvad öfversten önskade, om
denne ville taga honom under sitt beskydd,
bekräfta hans utsagor och rädda honom undan vidare
ransakning.
"Jag kan intet göra", svarade Fahrensbach
och började gå af och an. "Jag har rättnunnas
varit hos Doctor Salvius och förnam af hans
con-tenance, att jag ingen gratia flyr mig från det
hållet vidare, än mindre, om jag pröfvar
interce-dera för en annan ... Han må ha sett min sedel
med Wallensteins namn ... Jag vånnar jag hade
den skälmen i min hand, som spelt mig det putset!"
"Sedeln låg fuller i schatullet", invände
Wiwalt.
"Anders, den bösewichten, har tagit den därur
och försålt den!"
"Han har aldrig haft nyckeln."
"Så har han sålt schatullet och ..."
"Schatullet har jag!"
Fahrensbach stannade och gjorde stora ögon.
"He ... har han . .. ?"
"Ers nåd befallde mig att hämta det från
Anders, som jag ock gjort — det står hemma i
mitt losament."
"Potzwetter! Så visste Doctorn slätt intet,
den räfven, utan agerade allenast!" utropade
Fahrensbach och brast ut i skratt, men greps åter af
tvif-vei och for häftigt ut. "Han ljuger — han har
det inte!"
Då tog Wiwalt fram skinnlappen, och
Fahrensbach igenkände namnchiffret.
"Gack strax och hämta det!" befallde han.
Wiwalt dröjde.
En Lyckoriddare. 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
