Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sägelse att vänta, och Wiwalt och Malin veko af
åt Köpmangatan samt kommo utan äfventyr in på
bakgården.
Malin smög sig först ensam fram till gluggen,
men kom strax tillbaka och vinkade åt Wiwalt.
"De ha skjutit för luckan", hviskade hon.
"Men en kan koxa genom springan."
Wiwalt lade ögat intill och såg in.
På ett bord midt i rummet brann ett ljus
och däromkring sutto de tre herrarne, Anders,
del Ponte samt en tredje, som Wiwalt ej kände,
en storväxt man med mörkt, dystert ansikte, svart
pipskägg utan knäfvelbårar och ett bredt, rödt
ärr tvärs öfver pannan. De samtalade ifrigt, men
så lågmäldt, att Wiwalt ej hörde hvad de sade,
pekade oupphörligt på en karta, som låg utbredd
på bordet, och tycktes gifva Anders instruktion
rörande några bref, som denne höll i handen,
vände på och granskade. Ett par gånger tyckte
sig Wiwalt med häpnad förnimma att de nämnde
Obrist Falkenbergs regemente, en gång förnam
han tydligt det italienska namnet Torquato, och
på en bundt papper liknande små flygblad, som
Anders bläddrade uti, såg han ett träsnittsporträtt,
hvars ytterlinier erinrade om formen på konungens
hufvud.
Wiwalt fäste emellertid föga uppmärksamhet
vid detta. Han hade allenast ett mål för sina
blickar, del Ponte, endast en tanke i sitt hufvud,
att Wallensteins kontrakt törhända funnes i
kaptenens ficka, och blott en åtrå i sina darrande
fingrar, att åtkomma det — ty då behöfde han
ej rädas för profossen.
Plötsligt steg Anders upp såsom för att säga
de andra farväl. Då lämnade Wiwalt hastigt
dörren, grep Malin i armen och drog henne med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
