- Project Runeberg -  En lyckoriddare. Berättelse från 1600-talet /
366

(1907) [MARC] Author: Harald Molander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

per att bära i tröjan. Ut till flottan, där
konungen enligt ryktet redan gått ombord för att
af-vakta gynnsam vind, vågade han sig ej, och när
dag efter dag gick, utan att någon lägenhet till
sjös yppade sig, började han ängslas för att ej
längre anträffa hofmarskalken i Nyköping. Men
så länge han såg de stora skeppen ligga kvar på
andra sidan fjärden under Muskö, räckte likväl
hans tålamod. Och så länge han hade sällskap
tröt honom ej godt lynne.

Erik började bli människa igen. Den starka
hafsluften släckte hans brännvinstörst och tände
hans slocknande lifsgnista. Han fördref tiden med
att utspekulera fantastiska tydningar af de båda
chifferbrefven, medan Wiwalt ströfvade omkring på
jakt efter nyheter från Elfsnabben, i lag med en
gammal afdankad knekt, som förlorat ena handen
vid Stum och fått ett sjötorp i ersättning. De
långa, ljusa aftnärne tillbragte de alla tre
tillsammans uppe på klipporna. Wiwalt satt tyst och
spejade ut öfver fjärden, där örlogsmännens
smäckra master stucko upp mot den solröda
himmelen i väster, och oräkneliga små svarta båtar
med väpnadt krigsfolk dansade som glittermygg
på vattnet omkring de höga skeppsborgarna. Erik
låg utsträckt på rygg med händerna knäppta under
nacken och svärmade om det tusenåriga riket, som
famnar hela världen, om tron som förenar Papism,
Lutherdom och Stor Moguls grufliga afguderi, och
om den eviga fredens välsignelser. Och den
gamle knekten stack emellan med sina
krigsminnen — alla om kungen, om kungens tapperhet,
om kungens muntra gemyt, om kungens
gudsfruktan, godhet och höga dygd.

"Fammingen, pojkar", sade han, "där en
allenast en gång sett Kunglig Majestät i ögonen, så
vet en, att den Gud han tror uppå är rätt den*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:54:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mhlyckorid/0366.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free