Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ilan sprang upp, grep Erik i armen och
pekade med darrande hand utåt fjärden.
“Se an, Erice! Se an, ser du skeppen?"
Men Erik hörde ej på honom.
“Jag vet hvar den skatten är förborgad,
Lasse!" hviskade han än hetare och vildare. “Jag
vet hvar, jag vet hvar — och därför skall jag
med dig till Kungen!"
“Se an, Erice? Ser du skeppen ? Ser du seglen ?"
I ojämna led, ilande om hvarandra som
flytt-foglarne på sin färd, syntes i fjärran en bred
fylk-ning väldiga örlogsskepp mellan skär och kobbar
glida ut på hafvet, som glittrade i den
nedgående solens ljus, och hän mot synranden i söder.
Dukarne spändes af vinden, vimplarne fladdrade,
och masterna böjde sig sakta mot land liksom till
ett sista farväl. Så dallrade ljudet af två skott
genom luften, och de följdes af två och två och två i
hundrastämmig kör, skeppen insveptes i ett moln
af rök, och när den skingrade sig voro de försvunna.
"Gud bevare Konungen och fäderneslandet!"
De vände sig om. Det var den gamle knekten,
som stod bakom dem med sin hatt i näfven.
"Hofmarskalken . . .?" frågade Wiwalt ängsligt.
Gubben hörde honom ej. Han stod med
ögonen riktade åt höjden och sin sönderskjutna
arm tryckt mot hjärtat.
“Gud gifve oss lycka därnere i Tyskland!"
hviskade han.
“Obrist von Falkenberg..?" ropade Wiwalt
ängsligt och grep honom i armen.
"Han är ombord på Hans Majestäts
bombar-derare Apollo."
Då sjönk Wiwalt ned på marken, med
ansiktet mot den svarta klippan och grät.
Men om natten, när Erik sof, smög han sig
ned till stranden, steg i espingen och rodde till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
