- Project Runeberg -  En lyckoriddare. Berättelse från 1600-talet /
391

(1907) [MARC] Author: Harald Molander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ej dö liksom hon. Och nu satt Caspar på marken,
hopsjunken vid kyrkmuren, med dotterns hufvud
i sitt sköte, och smekte hennes nakna skuldra,
som bar blodärr efter skändarens tänder — och
det var Lischen, hon, som skulle bli borggrefvinna i
Henri de Loysons goda stad Pasewalk...

Därför hörde han ej på gubben MandOvels
lallande välsignelser öfver svenskarne och öfver
honom. Men han grubblade — grubblade öfver,
att svenskarnes hjälp ändå blifvit Pasewalks för*
därf, och grubblade öfver, att han själf bar
skulden för att svenskarne kommit dit...

När han kom hem i början af augusti, hade
han funnit staden i större betryck än någonsin
tillförene. De rikaste husen hade blifvit plundrade
med våld, borgmästare, råd och stadens äldste
hade släpats till Gartz såsom gisslan för ogulden
tribut, och Götze ville ej hålla till godo med någon
ranzion, som kunde bjudas. Då hade ryktet spridt
sig, att den svenske generalen von Knyphausen
besatt Wolgast. Hans namn hade straxt påmint
Caspar Sedekun om den unge officeren, som han
fört öfver till Tyskland, och efter samråd med
sina vänner, hade han, åtföljd af Johan Elst,
stadens syndicus, dragit till Wolgast, bönfallit om
generalens hjälp och anfört den franske kaptenens
vackra löfte. Knyphausen hade skrattat åt dem,
men låtit kalla Loyson. Och denne hade ej
allenast bekräftat de goda borgarnes utsagor, utan
äfven åtagit sig att med sina dragoner som snarast
jaga hvarenda kejserlig soldat ur Pasewalk och
hela Pommern.

Och Knyphausen hade gifvit sitt bifall.

Dagen därpå, färdig att stiga till häst, hade
kaptenen erbjudit Wiwalt att göra honom sällskap.
Och denne hade ej länge tvekat. Grubblerierna
i fängelset hade förtorkat hans hjärna, och deji

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:54:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mhlyckorid/0391.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free