- Project Runeberg -  En lyckoriddare. Berättelse från 1600-talet /
395

(1907) [MARC] Author: Harald Molander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vara hård mot skott och värjslängar. Hans röst
klingade, som om han anfört en gaillarde, ögonen
lyste spm eldkol i hans svarta, smutsiga ansikte,
och det föreföll, som fingo hans hållning allt
stoltare och manligare behag, ju värre hans kläder
refvos i trasor.

Det blef middag, eftermiddagen kom, och
ännu höllo dragonerna stånd. Men de blefvo färre
och färre, och när skymningen föll, hade de endast
kyrkan kvar — fylld med kvinnor, barn och
orkeslösa. Och utanför satt herr Hans till häst,
om-gifven af sin granna kavalkad, och ropade, att
han skulle spränga tornet med petarder, om ej
portarne öppnades och alla gåfvo sig på nåd och
onåd. Hvalfven genljödo af jämmer och verop,
kvinnorna föllo medvetslösa ned och gömde sina
ansikten mot golfstenarne, männen tiggde
svenskarne, att ej gifva dem i Götzes händer, och
gamle Peder Mandiivel stod inför altaret i sin
fordom så fridfulla kyrka och anropade Gud om
förbarmande.

Då ryckte plötsligt Henri ifrån honom
handklädet, klättrade upp i ett sönderslaget fönster
och viftade ut. Det blef tyst utanför, och det blef
tyst inne i kyrkan.

Och Henri ropade åt herr Hans:

"Monsieur! Jag är de tappre svenskarnes
Capitän och oskyldiga människors värn. Jag begär
kvarter och salvagarde för de obeväpnade, och
för mina fem dragoner fritt aftåg med öfver- och
under-gevär. Däremot erbjuder jag mig, till godt
accord, att presentera min värja och ge mig fången,
tills billig ranzion kan blifva kvitterad!“

Herr Hans teg en stund, men därpå svarade
han ja.

Då sträckte alla inne i kyrkan sina skälfvande
händer mot Henri^ somliga med t^ck och väl-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:54:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mhlyckorid/0395.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free