Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wiwalt teg en stund.
"En ädel broders skugga", sade han lågmäldt.
"Hvem?"
"En lyckoriddare, far — rätt som jag. Han
kom högt upp, för han valde rätta vägen — och
fuller kommer jag samma väg på lyktone. Men
för mig är allt vordet så krokot och brokot..
Det blef äter tyst en stund.
Så småningom började emellertid äfven Wiwalt
göra frågor. Ett år hade förgått, sedan han sist
satt i herr Peders stuga, den natten då han ryckte
jungfrun ur Bildens våld. Men detta år föreföll
honom såsom tio, och han förvånades öfver, att
allt var sig så likt. Herr Wulff var densamme,
berättade de, men hetsigare till gemytet, och fru
Margrete satt oftare än förr i silfverkammaren och
grät. Fru Carin var gift i Köpenhamn, och Bilden
hade ej hörts af. Jeppe satt mestadels inkrupen
i portstugan, och lakejerna hade återvändt till
kålgården. Men förvisso voro Grijparne svåra att
försona sig med, ty de hade vid sin sida herr
Niels, som ej var så stor i orden som herr Wulff,
men som mulnade och grep om sitt värjfäste,
hvarje gång friherren kom på tal.
"Och Fru Lena på Öretorp?" sporde Wiwalt.
Men därpå fick han ej strax svar.
"Död?"
Mor Kerstin nickade.
"När?"
"Om natten efter den olycksdagen, när
Jungfrun kom åter från Helsingborg", svarade herr
Peder.
Och åter blef det tyst.
Men en fråga återstod ännu — om Gertrud.
Allas tankar kretsade omkring henne, men ingen
började tala, alla hade hennes namn på läpparne,
men ingen nämnde det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
