Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då sade Wiwalt plötsligt.
“Jag såg henne på vägen i dag..."
Och strax visste alla, hvem han menade.
“Jag såg henne på vägen i dag“, sade han.
“Hon kom norr ifrån med drängarne. Jag
varsnade dem och red undan i hultet ijämte vägen.
Det var i skymningen, och hon hade hufvan
neddragen, men jag såg, att det var hon . .. Och jag
satt länge oppe på backen och såg efter henne.. .
Hvar månne hon kom ifrån?“
“Hon har nu sina saxar åt detta hållet.“
“Och inte på Öretorpskogen?“
“Nej, inte på Öretorpskogen ...“
Wiwalt försjönk åter i grubbel.
“Men hon vittjar dem aldrig“, sade Lisebet
sakta vänd till modern.
“Hvart rider hon då?“ frågade Wiwalt.
“Till gränsen och vänder...“
“Hm ...“
Efter en stund lyfte han åter hufvudet och sade:
“Jag må tala med henne!“
“Gud nåde . . . nej, nej!“
“Vill I bedja henne hit, far?“
“Hon kommer inte!“
“Vill I bedja henne hit, mor?“
aHon kommer inte!“
Då steg Wiwalt upp.
“Hon kommer!“ sade han.
Och hon kom.
Herr Peder hade högmessan i Verum den
följande dagen, och om morgonen, innan han
be-gaf sig på väg, hade han ändtligen lofvat Wiwalt
att framföra hans hälsning, om Gertrud vore i
kyrkan. Hon var där, hon var allena utan
föräldrarna, och hon kom som vanligt in i sakristian
för att tacka för predikan. Men när herr Peder
skulle däran, vågade han ingenting säga af fruktan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
