Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Gud signe dig, mor!" hviskade herr Peder
tillbaka. "Stick dessa här små påsarna i
kjortelsäcken, så draga vi strax hädan!"
Men det var ännu en annan, som under den
allmänna uppståndelsen icke följt med ut på gården.
Det var herr Niels, Han hade lupit in genom
audienskammaren och fru Margretes kabinett till
Gertruds dörr. Den var stängd, och han klappade
ångestfullt.
Om äfven hon vore borta .., ?
Hon kom och öppnade. Hon var blek, men
ingen tår syntes i hennes ögon, hon hade ej gråtit.
Herr Niels steg in.
“Han har igen förrymt oss!" såde han.
Hon svarade intet. Båda satte sig och sågo
under vemodig tystnad på hvarandra.
“Hör an, Niels", sade hon efter en stund,
“vill du svara mig på en fråga?"
“Ja . . ."
“Hvi ropade du, att det var jag, som förrådt
honom?"
“Säg först — hörde du, hvad han då svarade?"
“Ja."
“Du hade förlåtit honom, sagt huru kär du
höll honom, fyllt hans fickor med guld och lofvat
att draga med honom bort från far och mor?"
“Ja . . hviskade hon.
“Ty du kände honom inte!"
Gertrud teg.
“Men jag ville, du skulle få honom att känna!"
“Och därföre...?"
“Rätt därföre!"
“Ja — nu känner jag honom!" sade hon lågt
och nickade sorgset.
“Svider det?"
Hon nickade åter.
“Ja, det svider!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>