Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfverlämna vår stackars lille Augustiis åt
tjänstfolket ... Ett palats är ett helvete för småbarn.
— Du kan inte säga, att jag försummar
Augustus, William, for hon häftigt ut. Inte
ens din mor kan säga det.
— Nej, sade han dröjande, men den där
Angélique är så förbannadt slarfvig med
honom. Ibland tror jag det är hennes skull, att
pojken ;är så mycket efter sina jämnåriga...
— Du skulle ha sett AdèleI Hon slog
Hartington, så att han var både gul och blå
emellanåt, försäkrar jag dig. Och hon visste
ändå, att han en dag skulle bli hertig af
Devon-shire 1
— Tror du hon inbillade sig att han skulle
hämnas? sade William Lamb och skrattade.
— Hon har en vacker pension, sade Lady
Caroline snusförnuftigt. Åttio pund, berättade
hans styfmor, när jag sist frågade efter henne.
Det odjuret! — Nej, när man är född i vår
ställning, sade hon med heroiskt eftertryck,
så får man minsann lära sig att inte pjåska
med sig själf!
Hennes man svarade inte. Med tummarna
i ärmhålen och sänkt hufvud dref han
långsamt npp och ner i rummet. Lady Caroline
satt en stund och följde honom med ögonen,
medan uttrycket i hennes ansikte efter hand
förändrade sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
