Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig. Just som Caro sitter bredvid gamle Charlie
i parken, så lutar hon sig fram och kysser
honom på kinden. Jag glömmer aldrig Lambs
ansikte.
— Blef William ond på mig? frågade hon
okonstladt undrande.
— Ond? Han blir ju aldrig ond. Men det
skulle ha varit jag, som hade fått dig till hustru.
Hon skrattade utan att bry sig det ringaste
om honom.
— Jag är glad att jag gjorde det, sade hon
innerligt med plötsligt varmt allvar. Han sade
— Charles James Fox, mina herrar, sade — att
jag var lik moster Georgiana, som i hans ögon
var den »älskligaste kvinna i England», och
att han aldrig hade blifvit så rörd öfver
någonting.
— Å han blef lätt rörd. I William Lambs
svarta ögon kom en varm glimt af leende
ömhet. Han blef lätt rörd, Charles Fox...
— Liksom du, sade Lady Caroline
innerligt, så sakta, att ingen af dem riktigt
uppfångade orden.
De tänkte alla ett ögonblick på den döde
partihöfdingen, som med alla sina högst
mänskliga fel och brister för dem alla varit nästan
mera än en människa. Därpå sade Lady
Caroline i en annan ton:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
