Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den fläckiga, riddräkten bar hon en lätt ljus
muslinsklänning, och en tunn fransad
långschal af rödt siden hängde öfver de bara
axlarna. Sotfläcken på den hvita kinden var
borta och öfver pannan och kring öronen kru-
-sade sig åter välordnadt, mjukt och dunlätt
det korta blonda håret. Hon räckte litet blygt
handen åt sin nye gäst och tycktes ej ens höra
Rogers, då denne själfsvåldigt sade:
— Ni är sannerligen en lycklig man, Lord
Byron. Här sitter Lady Caroline ihop med oss
andra, våt och smutsig med en half landsväg
på sin kjol, men när ni kommer...
Lord Byron såg heller inte ut att höra på
honom: han reste sig upp från sin plats, smärt
och spänstig, trots den massiva öfverkroppen,
med det vackra långlagda hufvudet högdraget
tillbakakastadt. Han tog inte genast Lady
Carolines framräckta hand men höll hela tiden sina
stora ljusa ögon oafvändt fästade på henne,
som — i det hon mötte hans blick — rodnade
djupt.
Hon mötte hans blick full af blygsel,
ödmjukt, nästan bedjande... Han smålog — en
märkvärdig skiftning af öfvermodig intensiv
glädje förvandlade ända till färgen i hans blå
ögon, och i det han nu tog hennes hand böjde
han sig djupt ner öfver den. Hon blef så glad,
att hon fick tårar i ögonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
