Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
herre — »nej, min tös, jag säger inte hans
namn!» — hade sagt, att solen säkert gick
ner i Barbara Ashleys lockar och om morgonen
stod upp i hennes ögon. »Det är ju inte så
kvickt, kära du, men det låter vackert.
Karlar bli alltid sentimentala öfver ens hår. Har
du inte också märkt det?»... Och lilla Lady
Barbara, som inte hade större erfarenhet vare
sig af karlar eller sentimentala
komplimanger, kände sig öfverdådigt smickrad och
världsdamsaktig och gick genast in på, hvad
hennes söta Caroline sade. Annabella — ifall
hon känt sig illa berörd — försonade hon
genom att obetingadt rätta sig efter hennes
omdöme angående ett par nyutkomna böcker och
Lady Morgan intog hon ännu ytterligare
genom att visa sig stolt öfver sin irländska
härstamning och genom att sjunga ett par af
Thomas Moores visor. Hon sjöng, hon
deklamerade, hon ritade karikatyrer — ingen kunde
som Caroline Lamb få fram det verkligt
komiska i ett ansikte; hon underhöll på bästa sätt
hela sällskapet och var därtill så
förekommande, vänlig och anspråkslös, att man skulle
tro, att hon verkligen tyckte det vara en riktig
ära att få ,visa dessa unga damer, ,af hvilka flera
voro yngre och de flesta obetydligare än hon,
sina färdigheter och talanger. Lady Cowper
var också mycket nöjd med svägerskan och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
