Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Dugde?... Han rodnade. Tror ni inte
jag duger till hvad som helst?
Han teg utmanande, men hennes blick, som
åter mötte hans, var nu varm, som förut,
småleende och beundrande.
— Ni gör rätt i att ingenting säga, Lady
Caro ... Nu smålog också han. Låt oss slippa
alla fraser. Jag är egenkär — Gudarna ska
veta, att jag är egenkär, men...
— Gudarna ska veta det!
— Är det orimligt? frågade han litet hastigt
och lutade sig tillbaka i stolen med hakan i
vädret och ögonen i hennes.
— Lord Byron, sade hon öppenhjärtigt,
utan att taga sina ögon från hans. Ni vet inte,
hur höga tankar jag ibland har om er.
— »Ibland»? Bara ibland?... Är jag
in-bilsk, så låt mig vara det, men sannerligen
säger jag er: när jag talar med människor, som
äro två gånger — ja, tre gånger — så gamla
som jag och hör hvad de kunna stå och ge ifrån
sig — dumheter, skräp — riktigt skräp! —
så tänker jag: Vid Gud — tänker jag — när jag
inte var mera än tolf år, tänkte jag klarare, och
jag sade det bättre ... Och tror ni mig inte, så
tag och slå upp i »Childe Harold». Jag var
bara tjugutvå år, när jag hade de där sångerna
färdiga — skulle man inte tro, att jag hade
varit femtio? — Men så gammal blir jag inte!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
