Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— »Gamle engelske baron!» sade
Hob-house. Det var Byrons kända öknamn från
skolan och universitetet. — Liksom hertigen
af Gordon är väl »den där fete herrn» bara en
uppkomling vid sidan af dig.
— Ja, kommer det an på Stuarthlod, sade
Byron, och skrattade, så är m i 11, ta mig tusan,
öfver tvåhundra år äldre än hans!
Vid Charing Cross vek åter vagnen af och
körde förbi hästgardeskasernen ned genom
Whitehall. Den stannade emellertid inte vid
Melbourne House utan fortsatte vägen i
riktning ai Westminster. Byron och Hobhouse
följde den. De ämnade sig också till
parlamentet; Hobhouse ville tala med en af
medlemmarna och undrade, »om Huset ännu
satt»...
— Vi kunna ju se efter, sade Byron. Han
följde med ögonen de tre damernas ekipage,
som nu höll stilla framför ingången till
Underhuset.
Lord Byron red fram till vagnen och
hälsade och bad att få presentera sin bäste vän:
John Hobhouse.
— Han började med att dödligt hata mig,
sade han på sitt muntraste, förtroligaste sätt,
hufvudsakligen hänvänd till Lady Caroline,
som, ovanligt röd och varm, med en stor skär
sidenhatt bunden under hakan, ifrigt småleende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
