Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han nickade till dem och gick. De hörde
honom hvissla i korridoren.
— Ja, Caro, din man har rätt, sade Emily
vänligt, litet tvunget — blott för att säga något.
Du ser verkligen blek ut.
Men Lady Caroline skakade bara
afvär-jande på hufvudet. Hon hade ett hvitt tyllskärp
öfver skuldrorna och höll det med bägge
händer, liksom frysande, tätt ihop under hakan.
Såsom hon nu stod — med ansiktet emot
dagsljuset, trött lutad mot soffkarmen, spenslig och
genomskinligt blek, med breda mörka ringar
under de stora ögonen, såg hon verkligen allt
annat än frisk ut. Inte heller såg hon glad ut
längre.
— Mig fattas ingenting annat än sömn,
sade hon vårdslöst. Så snart Lord Byron bara
går sin väg, skall jag lägga mig att sofva.
Men nu var det sannerligen förbi med
Byrons tålamod. Jag går, Lady Caroline —
ropade han riktigt pojkaktigt ond: det kom ett
ögonblick färg i hans annars så hvita ansikte
och de ljusa ögonen under de mörka
ihop-dragna brynen gnistrade och flammade. Jag
går, Lady Caroline, och ...
— Säg inte, att ni aldrig kommer igeni
af-bröt Lady Caroline. Hon hade också fått färg
— och humör till på köpet: ögonen strålade
åter och kinderna hade gropar. Baby Byron 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
