- Project Runeberg -  Mannen, Hustrun och Lord Byron /
113

(1912) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hade han ämnat tillrättavisa sin
svärdotter, var det emellertid spildt krut. Hon
hade inte menat att vara det ringaste
impertinent och var uppriktigt intresserad af att höra
talas om Williams gamla farföräldrar, som
numera så lätt glömdes. Med sin lifliga fantasi
såg hon i andanom redan sig själf sitta i den
gamla damens högryggade Stuartstol på
Broeket Hall och mäta ut lärft och dela ut
talgljus.

— Å — det är från henne titeln
härstammar! ropade hon lifligt. Jag vet, att vi ha
massor af gamla saker på Broeket och
Melbourne, som ha tillhört henne, och jag svärmar
för allt sådant — allt som är riktigt
gammaldags. Är ingen af er lik henne? Är inte
William, som är så mörk, lik henne?

— William är inte lik någon af oss, sade
gubben Melbourne och skakade afgörande på
hufvudet. Emily påminner ibland en smula om
sin farmor ...

— Jag tror inte, Caro, att vi skola störa
grandpapa längre ... Lady Melbourne reste sig
upp och tog sin lilla sonsons hand. Han hade
under hela samtalet suttit alldeles stilla på
en pall vid hennes fötter och knappt rört sig.
Kom, mitt socker, så skall farmor visa dig
guldfiskarna ...

8. — Mailing.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:12:13 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mholbyron/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free