- Project Runeberg -  Mannen, Hustrun och Lord Byron /
117

(1912) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Annabella gör minsann inga
krumsprång.

— Än du då? frågade Lady Melbourne
smekande.

— Jag? mumlade Caroline med nedslagna
ögon. Jag har ju alltid varit en odygdspåse,
af mig kan man vänta alla möjliga dumheter...
»Seså,» tänkte hon, »nu har jag bekänt, att jag
själLvet, att jag emellanåt bär mig bra
oförsiktigt åt. Nu kan hon förhöra mig, om hon
vill. Men så länge jag kan tala om allting för
Williams egen mor, så»...

— Kära Caro, sade svärmodern leende —
hon kände sig så lättad, att hon inte ens tänkte
på att vidare »förhöra» sin svärdotter. Jag tror
inte, att du och Bella egentligen ha så mycket
att förebrå hvarandra. Men om jag vore i ditt
ställe, så tror jag, att jag skulle låta henne
få spela ut sitt lilla parti i fred — ä deux.

— Men om han nu inte vill? frågade Lady
Caroline och såg upp.

— Å... sade Lady Melbourne och
skrattade litet. Hvad han vill — nu — fäster ingen
sig vid. Kom ihåg, Caro, att Bella är ett bra
parti för Byron.

— Det tror jag, att han själf kommer ihåg.

— Och du må inte inbilla dig, återtog Lady
Melbourne litet öfverlägset, att hvem som helst
passar att vara gift med ett geni. Men Bella

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:12:13 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mholbyron/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free