- Project Runeberg -  Mannen, Hustrun och Lord Byron /
123

(1912) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ögonen, som han aldrig förut sett så djupa och
varma, så fulla af glans och själ.

— Caroline, mumlade han åter hest,
nästan med besvär, och märkte plötsligt, att
rösten stockade sig. Han kunde inte få fram
mera.

— Ni vet inte, hur det har plågat mig,
hviskade hon ... Bara den tanken, att vi hade
skilts åt som ovänner ...

— Ovänner, upprepade Byron med samma
hesa röst som förut. Hade någon i detta
ögonblick gjort honom den enklaste fråga, hade
han inte kunnat besvara den; hade han rest
sig upp, hade han knappt kunnat stå på fotterna,
till den grad kände han sig, efter att på några
dagar inte ha sett henne, öfverväldigad och
förvirrad af hennes närhet och hennes oväntade,
oförställda ömhet.

— Min vän, mumlade hon lågt. Ordet
narrade honom inte: hennes ton, hennes uttryck
sade mera — tusen gånger mera.

— Är det inte härligt att vara ovänner
bara för att kunna bli vänner igen? sade hon
åter, i det hon sakta, förstulet stack sin mjuka
varma hand in i hans.

Han böjde sig fram och blåste ut ljusen i
kandelabern på bordet och lutade sig ned och
kysste häftigt hennes arm, gropen i hennes
armbåge, den hvita axeln öfver den låga puff-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:12:13 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mholbyron/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free