- Project Runeberg -  Mannen, Hustrun och Lord Byron /
124

(1912) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ärmen. Hon ryste lätt — deras ögon möttes i
halfmörkret.

— Caro... stammade han hennes namn,
Caro ... Caro ...

— Amico mio, sade hon sakta: rösten var
så mild och klangfull, alldeles lngn och klar.
Det främmande uttrycket afkylde och stötte
honom, som i detta ögonblick kände så
primitivt och lidelsefullt. Det lät studeradt,
öfver-tänkt, och han fick en tydlig förnimmelse af,
att hur betagen hon än måtte vara, han ej på
långt när var detsamma för henne, som hon
i denna stund var för honom.

Denna nästan omedvetna misstämning
varade emellertid blott en sekund. Hennes
blick, den lätta, skygga beröringen af baksidan
af hennes hand mot hans kind och hår
åter-tände genast glöden, gjorde honom åter trygg.

Men när Lord Byron nästa morgon efter en
så godt som sömnlös natt lät anmäla sig i
Melbourne House, måste han vänta nära en
timme, innan Lady Caroline visade sig. Och
när hon ändtligen kom, tog hon emot honom
som om intet af det, som händt på festen i går,
någonsin hade händt. Hon såg blek och
förfärligt ung ut: hon såg ut som en ung pojke
— hvilket hon ju alltid önskat sig vara — en
page, förklädd till flicka.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:12:13 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mholbyron/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free