Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hålla er fast, sade Lady Melbourne mycket
be-stämdt. Löftet vid altaret i och för sig ... Hon
ryckte nästan omärkligt på axlarna och
fortsatte inte meningen. Plötsligt räckte hon
honom ännu en gång, med samma gest som förut,
handen öfver bordet:
— Jag vill bara säga er, min vän, att efter
detta tycker jag ännu bättre om er än förut...
— Å — utbrast han häftigt, lycklig öfver
att få tala om sig själf, nedsätta och förebrå
sig själf inför någon, som han var säker på
skulle säga honom emot, som kunde begripa,
som hade sympati, och som i djupet af sitt
hjärta var så nästan moderligt partisk för
honom. Ni vet inte, hur svår jag är att lefva
tillsammans med, hur ömtålig jag är, hur absurdt
anspråksfull... hur lätt jag är att såra, och hur
svår jag är att försona. Min bäste vän,
Hob-house, som kunde gå i elden för mig, berättar
mig hvar dag, att jag, med all min medvetna
ringaktning för allt tillgjordt, är en första
rangens poseur, att jag är retsjuk och hämndlysten
och Gud vet allt... Och hvad tjänar det så till,
att jag vid sidan af allt detta onekligen är en
munter och godmodig fan och en generös
karl — för det är jag! — när jag på samma
gång är så fördömdt nyckfull och obarmhärtig
och irritabel och impulsiv, som jag vet att
jag är?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
