Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bedöma, förrän jag riktigt satt mig in i och
jämfört dem med det öfriga ni skrifvit. Ni vet, att
jag alltid tyckt, att ni har ovanligt lätt för att
uttrycka er, och era rim falla alltid behändigt
utan att vara det ringaste banala. »Dikten från
Seaham» är ju på sina ställen riktigt djupsinnig,
och era känslor och grundsatser — tilläde han
själfsvåldigt retsamt — i allmänhet naturligtvis
alltför ädla och upphöjda för att en sådan
gudsförgäten krabat som jag skulle våga uttala mig
om dem ...
— Det menar ni inte, Lord Byron, sade
hon med en liten min, som om det aldrig kunde
falla henne in att taga hans sista ord på allvar.
— Gör jag inte?... 0, sancta
simpli-citas!... Lilla friska sommaräpple!... Man
kan se, att fröken Maria Edgeworth har varit er
mammas bästa väninna! Och det är, vid Gud,
det enda jag har att invända emot era vers!
— Fy, Lord Byron! mumlade hon och
rodnade öfver hela ansiktet.
— Jag menar bara, sade han allvarligare,
mera formellt — att jag personligen skulle
tycka mera om era dikter, ännu mera om dem,
tilläde han med eftertryck, om ni i dem vore
mindre »god» och inte fullt så änglalikt
fullkomlig.
— Är det därför, sade hon näbbigt, som
ni alltid — efter hvad man säger — så deci-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
