- Project Runeberg -  Mannen, Hustrun och Lord Byron /
145

(1912) [MARC] Author: Mathilda Malling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att man skulle tro, att d u vore tvåtusen...
Eller någonting i den stilen.

— Hor du någonsin efter hvad han säger
till mig? sade Lady Caroline okonstladt
förvånad. Tvåtusen går emellertid an ... Ingen
säger till en gammal fru, att hon kunde vara
tvåtusen... Men sjuttio!... Det måtte vara
gräsligt att bli så gammal. Det är då en lycka,
att man säkert inte blir det.

Han teg och hon fortsatte att äta, medan
hon ändtligen bekvämade sig till att bryta och
genomögna det missaktade brefvet.

— Hvad tänker du på, William? frågade
hon, när hon åter såg upp, i en helt annan ton.

— Å ... inte just på något... Jag satt och
tänkte på dig och mig i mina föräldrars ställe
som gamla hemma på Broeket en gång ... Men
— du har rätt — man kan inte riktigt itänka
sig dig gammal.

Misstämningen emellan dem tycktes totalt
glömd. De talade åter naturligt och förtroligt
med hvarandra som de brukade.

— Tänkte du aldrig på det, innan vi blefvo
gifta?

— Jag vet inte. Jag hade till den grad
förlorat hufvudet, att jag inte tror jag tänkte
alls.

10. — Mailing.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:12:13 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mholbyron/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free