Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och med om de emellanåt tycktes litet
öfver-drifna — fann han sannerligen inte sin plikt
att vara! Och ändå var han ingen poseur —
Hobhouse och kamraterna finge säga hvad de
ville! Han var ung, yngre än de andra — det
var hans största styrka — och vilja hade han.
Geni också förstås... Men viljan, hans
friska vilja — det visste han med sig själf —
den var mera värd, än alla hans skaldegåfvor och
andra stora gåfvor tillsammanlagda. Han, som
hela sitt lif igenom fått vara far och mor och
äldre bror för sig själf — han visste det. Han
önskade han kunde veta, hvad andra i
verkligheten tänkte om honom; han önskade han
kunde veta, hur andra kände, hur de sågo
världen — var det, som var rödt för honom, grönt
för dem, och tvärtom? För William Lamb till
exempel? En sådan underlig kurre!... En
allvarlig statsman, som knappt tycktes ta något
på allvar; som skämtade och talade slang, när
andra voro som mest högtidliga, och föraktade
allt det »som gjorde sig»! En äkta man, som
efter allt att döma tillbad sin hustru, och utan
att röra ett finger, knappt blinka med ögonen,
såg henne älskad och åtrådd af andra, färdig
att inveckla sig i ett nät af obetänksamheter
och dårskaper! Alla dessa »kloka» kålhufvuden
omkring dem, de förstodo inte William Lamb,
men han — han, som sannerligen minst af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
