Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ron. Han smålog litet, han kände en
oemotståndlig, intim glädje öfver att få tillfälle att
tala om henne, bara nämna hennes namn till
någon, som i grund och botten kände henne
och hade sympati för henne. — Ingen utom
hennes närmaste... Han fortsatte inte, men
blicken ur de långsamt höjda ögonen var så
vackert vältalig, att Emily plötsligt kände sitt
hjärta klappa fortare.
Stackars Caroline! tänkte hon. Ser han
ofta på henne på det viset, är det minsann inte
underligt... Hon smålog lugnande emot
honom och liksom för att mildra den chock
hennes vidare meddelanden möjligen kunde gifva
honom, stack hon sakta sin hand inuti hans.
— Jag har läst ert bref... ert bref, som
ni skref till henne efter den där kvällen
(ömsesidig förstående tryckning af händerna), då ni
så ädelmodigt och ridderligt beskyddade henne
mot henne själf. Jag kan inte säga er, min vän
(ny handtryckning), hur uppriktigt jag beundrar
er ståndaktighet, och hur innerligt — jag kan
nästan säga systerligt — jag känner för
er. Ty jag förstår — hon såg honom djupt in
i ögonen — jag förstår så väl, hur kär hon
måste vara er ...
Byron förde sakta hennes hand upp till
sina läppar. Hans egen syster — den enda
kvinna han stått riktigt nära — hade numera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
