Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bell» hon inte själf hade makt öfver? ... Ibland
hade det sett ut, som om det var hans fröjd,
att han inte kunde. Ack, Gud I Ack Gud!...
Var det möjligt att någon i världen mera kunde
känna sig så ung som de båda hade känt sig
den juninatten här på vägen till Broeket?...
Nästa dag hade det regnat och nästa igen:
strömmar af stridaste sommarregn — alltid
regn. Och de hade varit så lyckliga öfver
denna syndaflod, som uteslöt dem ifrån
världen — lyckliga inomhus, där de regerade som
de ville, lyckliga utomhus under de drypande,
af väta glänsande, träden, där de, då skurarna
blefvo alltför våldsamma, skrattande kröpo
ihop under samma kappa. Och så brådskan att
ändtligen komma under tak igen,
språngmarschen i kapp öfver den öppna
gårds-platsen, nöjet att bli af med alla de våta
trasorna, medan William egenmäktigt bannlyste
kammarjungfrun och själf rannsakade koffertar
och byrålådor och plockade fram de
omöjligaste saker och kostymerade henne på det
mest fantastiska sätt... Middagen på tu man
hand nere i den stora matsalen; armbågarna
på bordet och ändlösa samtal om allting
mellan himmel och jord och: »Sitt stilla och ät
vackert, Caroline! J a g tål hur mycket
själfs-våld som helst, men Brown tål det min själ
inte!» Brown var Lord Melbournes gamle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
