Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningen »Le Figaro»
lånade pseudonymen »Un
monsieur de 1’Orchestre».
Ingen visste med säkerhet
vem som dolde sig bakom
signaturen, några
misstänkte Harald Molander,
men detta ansågs
otänkbart, emedan det skulle
vara alltför knipslugt och
försåtligt att i en
nedgö-rande kritik över de olika
teatrarnas regi även små
utfall gjordes mot
Molander själv. Artikeln
slutar på följande sätt på tal
om de nya regissörerna Lindberg och Molander:
»Men äro de radikala och hänsynslösa nog att,
trotsande traditioner, publik och kritik, sätta plogbillen
mot de djupaste och starkaste gamla trädrötterna,
att vända ut och in på torvorna, att göra
alltsammans till ett svedjeland, som ryker till en tid, men
där man sen kan plantera ungskog — då skall
jag ånyo ge vika för min gamla svaghet att
hoppas och tro, där det ser mörkt ut. Och vem vet?
I det lugnaste vattnet gå de största fiskarna, och
när man talar om hin håle, så står han bakom
dörren.»
Nya Teaterns konstnärlige ledare Ludvig
Josephson, mot vilken broschyrens giftigaste pilar
utslungades, trodde ej heller att Molander kunde vara
författaren. »Han är engagerad hos mig som
regissör och är endast skyldig mig tacksamhet för det
Ludvig Josephson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
