Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
råder operadirektionen att nästa säsong börja med
»Svarta dominon» eller »Alphyddan» för att den
nye tyske kapellmästaren skall få några lätta operor
att öva sig på. Hallén däremot var »en svensk, vars
rykte nått utlandet, långt innan svenskarna själva
visste att han fanns till en gång», han var »en
utomordentlig och ytterst värdefull ackvisition för vår
Opera» och dessutom en »farlig karl, som hade en
aktad och ansedd tidning till sitt förfogande».
Henneberg svarade ej på pamfletten, men när lian
vid ett av det glada sällskapet W6:s allmänna
sammanträden fick syn på författaren, gick den lille
spenslige mannen fram till den i hans ögon
förhatliga nidskrivaren och ställde, till de goda
W6-brödernas mållösa häpnad, till med ett uppträde som
ej lär avlupit utan handgripligheter.
»Cato Minor» var en ung oerfaren journalist,
medarbetare i Hugo
Nis-beths dagliga »Figaro»,
Johan Fredrik Lindholm,
son till Operans
kormästare.
I Operan närstående
kretsar trodde man sig
veta, att bakom Cato
Minors skarpa penna stodo
andra personer vilka
inspirerat skriften.
Då nu efter
Hennebergs utnämning
kapellmästareplatsen vid Nya
Teatern var ledig,
uppvaktade jag Ludvig Jo- Andreas Hallén.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
