Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rekordet i
publikframgång var »Boccaccio»,
som gick över hundra
gånger. Dess glada
melodier gnolades av alla
stockholmare. »Undici,
dodici, tredici», »Om blott
jag får din kärlek», »Som
Gud vill, jag står still»
och alla de andra blevo
formliga landsplågor,
ungefär som under senare
tider »Änke-valsen» och
»Bättre och hättre». Min
vördade fader, som
dirigerade aftonkonserterna i
det på den tiden av alla
Carolina Östberg som Boccaccio. Samhällsklasser hesökta
och gouterade
musiketablissementet Berns salong, brukade efter konser- .
tens slut vid den enkla familjesupén plocka fram
de visitkort han under aftonens lopp fått
uppskickade, och där funnos sådana från diplomatiska kårens
doyen, vicomte de Soto-Maior, vilken bad:
»monsieur le chef, jouez s’il vous plait quelque chose de
Boccace», så hela rangskalan igenom till Calle
Pettersson, som bad om »purrpurri ur Båkatsio».
Frånsett att »Boccaccio» var glansfullt iscensatt,
den musikaliska inövningen perfekt och samtliga
roller i de hästa händer torde den egentliga orsaken
till operettens enorma succés legat i det
medryckande och briljanta sätt, på vilket titelrollen sjöngs av
fru Carolina Östberg-Horwitz, vilken hade varit en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
